Estniska språket
estniska språket, Estniska Eesti, medlem av den finsk-ugriska grenen av den uraliska språkfamiljen, som talas i Estland och i spridda fickor i omgivande regioner. Språket förekommer i två stora dialektala former, norra och Södra; norra, eller Tallinn, dialekt är grunden för det estniska litterära språket. De första anmärkningsvärda skriftliga materialen på estniska är Kullamaa-bönerna från 1520-talet.
estniska tillhör de finsk-ugriska språken baltisk-Finsk gren, och den är närmast besläktad med finska, Votiska, livoniska, Ingrian, Karelska och Veps. I struktur språket är mest känd för sin ovanliga kontrast av tre grader av konsonant och vokal Längd—t. ex., koli ’skräp ’(med kort o), kooli ’av skolan’ (med lång o) och kooli ’till skolan’ (uttalas med en extra lång o även stavat samma som föregående form). Estniska har också den karakteristiska baltisk-Finniska konsonantgraderingen, där konsonanter växlar i vissa sammanhang, men det har förlorat funktionen av vokalharmoni. (Vokal harmoni sägs existera när vissa vokaler inte kan förekomma med andra specifika vokaler inom ett ord.) Estniska, liksom de andra uraliska språken, markerar främst grammatiska kategorier genom tillsats av suffix till stammen. Mycket av det estniska ordförrådet har lånats från tyska. Se även finsk-ugriska språk.