det var en gång en gammal modergris som hade tre små grisar och inte tillräckligt med mat för att mata dem. Så när de var gamla nog skickade hon dem ut i världen för att söka deras förmögenheter.

den första lilla grisen var väldigt lat. Han ville inte jobba alls och han byggde sitt hus av halm. Den andra lilla grisen arbetade lite hårdare men han var också lite lat och han byggde sitt hus av pinnar. Sedan, de sjöng och dansade och spelade tillsammans resten av dagen.

den tredje lilla grisen arbetade hårt hela dagen och byggde sitt hus med Tegelstenar. Det var ett robust hus komplett med en fin öppen spis och skorsten. Det såg ut som om det tål de starkaste vindarna.

nästa dag råkade en varg passera genom körfältet där de tre små grisarna bodde; och han såg halmhuset, och han luktade grisen inuti. Han trodde att grisen skulle göra en mäktig fin måltid och hans mun började vattna.

så han knackade på dörren och sa:

 Little pig! Little pig! Let me in! Let me in!

men den lilla grisen såg vargens stora tassar genom nyckelhålet, så han svarade tillbaka:

 No! No! No! Not by the hairs on my chinny chin chin!

då visade vargen sin tänder och sa:

 Then I'll huff and I'll puff and I'll blow your house down.

så han huffade och han puffade och han blåste ner huset! Vargen öppnade sina käkar väldigt breda och bet ner så hårt han kunde, men den första lilla grisen flydde och sprang iväg för att gömma sig med den andra lilla grisen.vargen fortsatte nerför körfältet och han gick förbi det andra huset av pinnar; och han såg huset, och han luktade grisarna inuti, och hans mun började vattna när han tänkte på den fina middagen de skulle göra.

så han knackade på dörren och sa:

 Little pigs! Little pigs! Let me in! Let me in!

men de små grisarna såg vargens spetsiga öron genom nyckelhålet, så de svarade tillbaka:

 No! No! No! Not by the hairs on our chinny chin chin!

så vargen visade tänderna och sa:

 Then I'll huff and I'll puff and I'll blow your house down!

så han huffade och han puffade och han blåste ner huset! Vargen var girig och han försökte fånga båda grisarna på en gång, men han var för girig och fick varken! Hans stora käkar klämde fast på ingenting annat än luft och de två små grisarna krypade bort så fort som deras små hovar skulle bära dem.

vargen jagade dem ner i körfältet och han fångade dem nästan. Men de gjorde det till tegelhuset och smällde dörren stängd innan vargen kunde fånga dem. De tre små grisarna de var väldigt rädda, de visste att vargen ville äta dem. Och det var väldigt, väldigt sant. Vargen hade inte ätit hela dagen och han hade arbetat upp en stor aptit jagar grisarna runt och nu kunde han lukta alla tre av dem inne och han visste att de tre små grisarna skulle göra en härlig fest.

så vargen knackade på dörren och sa:

 Little pigs! Little pigs! Let me in! Let me in!

men de små grisarna såg vargens Smala ögon genom nyckelhålet, så de svarade tillbaka:

 No! No! No! Not by the hairs on our chinny chin chin!

så vargen visade tänderna och sa:

 Then I'll huff and I'll puff and I'll blow your house down.

Tja! han huffade och han puffade. Han puffade och han huffade. Och han huffed, huffed, och han puffed, puffed; men han kunde inte blåsa ner huset. Äntligen var han så andfådd att han inte kunde huff och han kunde inte puffa längre. Så han stannade för att vila och tänkte lite.

men det var för mycket. Vargen dansade omkring med raseri och svor att han skulle komma ner i skorstenen och äta upp den lilla grisen för sin kvällsmat. Men medan han klättrade på taket gjorde den lilla grisen en flammande eld och satte på en stor kruka full av vatten för att koka. Sedan, precis som vargen kom ner skorstenen, den lilla piggy drog av locket, och plop! i föll vargen i skållningsvattnet.

så den lilla grisen satte på omslaget igen, kokade vargen upp och de tre små grisarna åt honom till kvällsmat.