Pastiche Definition

Pastiche är ett litterärt stycke som imiterar ett berömt litterärt arbete av en annan författare. Till skillnad från parodi är dess syfte inte att håna, utan att hedra det litterära stycket som det imiterar.

denna litterära enhet används vanligtvis för att imitera ett stycke litterärt arbete lätthjärtat, men på ett respektfullt sätt. Termen pastiche gäller också för ett litterärt verk som är en bred blandning av saker – som teman, begrepp och karaktärer – imiterade från olika litterära verk. Till exempel är många av pastiche-exemplen i form av detektivromaner som är skrivna i stil med de ursprungliga Sherlock Holmes-berättelserna. Den har antingen Sherlock Holmes eller en annan huvudperson som är som han.

exempel på Pastiche i litteraturen

exempel # 1: Rosencrantz och Guildenstern är döda (av Tom Stoppard)

Rosencrantz och Guildenstern är döda – en tragikomedi skriven av Tom Stoppard – är ett av de bästa exemplen på pastiche. Det utvecklas på två mindre karaktärer: Rosencrantzoch Guildenstern, som dyker upp för ett kort ögonblick i Shakespeares pjäs Hamlet. Titeln är hämtad från Hamlets Act 5, Scen 3, när en ambassadör från England tillkännager, ”Rosencrantz och Guildenstern är döda.”De två karaktärerna, som står bakom gardinerna, uttrycker sin förvirring om händelserna i huvudspelet ”Hamlet” som antogs på scenen.

exempel #2: British Museum faller ner (av David Lodge)

David Lodges komiska roman British Museum faller ner innehåller imitationer av tio olika författare. Han hänvisar till varje enskild författare i texten innan han börjar imitera deras stil. Till exempel, i kapitel 3 Rider karaktären Adam Appleby, romanens hjälte, sin skoter och fastnar i trafiken på väg till British Museum Library. Han berättar om ” fru. Dalloway ’s booming out the half hour” ( en hänvisning till Virginia Woolfs roman ”Mrs.Dalloway”). Sedan får vi läsa en passage som komiskt imiterar Woolfs stil:

” det deltog, tänkte han, skiftande sin vikt i sadeln, av metempsykos, hur hans ödmjuka liv föll i formar som utarbetats av litteraturen. Eller var det, undrade han, plockade näsan, resultatet av att noggrant studera de Engelska romanförfattarnas meningsstruktur? Man hade avgått sig själv för att inte ha något privat språk längre, men man hade klamrat sig fast vid illusionen om en personlig egenskap av händelser. En hitta och fruktlös illusion verkade det, för här kom oundvikligen limousinen, med sin mycket viktiga personlighet eller personligheter, svagt synliga i interiören. Polisen hälsade och publiken pressade framåt och mumlade ’Philip’, ’Tony’, ’Margaret’, ’Prince Andrew’.”

Vi ser sammanslagningen av de yttre och inre realiteterna i passagen som är så typisk för Virginia Woolf, särskilt induktion av rapporteringsklausulerna” tänkte han ”och” han undrade ” mitt i de rapporterade klausulerna.

exempel # 3: resenären (av Dave McClure)

Dave McClures dikt resenären är en komisk imitation skriven efter Edgar Alan Poes dikt The Raven. Titta på McClures öppnings stanza:

” länge sedan på en kulle (låt mig avsluta då jag kommer att sluta)
jag spionerade en nyfiken resenär där ingen resenär var innan.
När jag lyfte upp en arm i hälsning på en gång tog han till att slå
i luften som en entreating passerande båtar att komma i land
som en castaway upprepa tomma rörelser från stranden
eller en över ivrig hora.”

det imiterar skarpt arrangemanget av ord som används av Poe i originaldikten. På samma sätt ekar det samma rimschema. Läs öppningslinjerna från Poe ’ s the Raven för en bättre jämförelse:

” Once upon a midnight trist, medan jag funderade, svag och trött,
över många en pittoresk och nyfiken volym bortglömd lore,
medan jag nickade, nästan tupplur, plötsligt kom en knacka,
som någon försiktigt rappa, rappa på min kammare dörr.
”’Tis några besökare,” mumlade jag, ” knacka på min kammare dörr –
bara detta, och inget mer.”

den enda anmärkningsvärda skillnaden mellan de två dikterna som vi kan känna igen är den allvarliga tonen i den ursprungliga dikten kontrasterar den humoristiska tonen i imitationen.

funktion av Pastiche

Pastiche kan vara komisk i sitt innehåll, men det hånar inte de ursprungliga verken. I pastiche imiterar författarna stilen och innehållet i ett litterärt verk för att lyfta fram sitt arbete, eftersom originalstycket accepteras av de allra flesta läsare som landmärken i deras ålder. Så, imitation i sådana verk firar verk av de stora författarna från det förflutna.