afghanska Mujahideen-grupper var de viktigaste politiska och militära styrkorna vars kamp resulterade i det sovjetiska tillbakadragandet från Afghanistan. Bildandet av Mujahideen-grupperna i landet orsakade en betydande inverkan på den sociala, politiska och kulturella mobiliseringen av afghanska folket. Eftersom dessa grupper själva var resultatet av massmobilisering i landet, har de också ideologisk och organisatorisk status. Den organisatoriska och ideologiska mobiliseringen av afghanska Mujahideen-grupper är en av de minst studerade aspekterna av inbördeskriget. Ledarna för de afghanska Mujahideen-grupperna kom från olika personliga, familje -, språkliga och etniska riktningar. I princip hade de mycket gemensamt men i praktiken var de väldigt olika. I allmänhet var både Mujahideens inre och yttre fronter resultatet av den sociopolitiska mobiliseringen av landet. Som Antropologen Frederick Barth säger:

det afghanska motståndet skiljer sig från de flesta motstånds-och befrielserörelser i andra delar av världen genom att det inte bygger på en gemensam politisk ideologi. Det är inte en centralt organiserad rörelse, och den animeras inte av en vision om ett nytt reformerat samhälle. Dess rötter är djupa i folkkulturen och består av tre huvudkomponenter: 1) en tydlig och krävande uppfattning om individuell ära och självrespekt som en nödvändig grund för personlig identitet och värde. 2) en önskan att leva efter sina egna lokala, mycket olika traditioner och standarder. 3) en islamisk övertygelse.1